Livet på landet!

För att kunna hålla sidan "levande", så fick jag lite inputs och outputs om att dra igång en blogg. 

så here it is smile

 

Vad händer på gården?

Det är ju rätt mycket. Ska man backa tillbaka från början så blir det lätt en roman - och så roligt ska vi inte ha det. Mycket har jag drömt om, men att bli författare är inte en av dom. Konstigt igentligen då jag kladdar och skriver på varenda ledigt papper!

Men vi kan börja lite lätt från där vi är idag. Dvs mitt i november där allt är mörkt och kladdigt och det enda man gör är att spola ben och torka täcken. Man fastnar i sina gummistövlar ute i leran, eller så blir man av med en sko bara för att man inte använde nyss nämnda gummistövel. Kan man ana en ton av att november inte är en favorit!?

Men det var inte där jag tänkte börja. Utan jag tänkte berätta om en händelse i somras som fick följder jag inte hade räknat med. Man kan säga att "den såg jag inte komma",,,,inte alls faktiskt!

Monzan och jag startade en T80 (distanstävling över 80km) i augusti. Det började bra men slutade i en smärre katastrof. Efter ganska precis 73 kilometer ridna så går vi omkull,,, ordentligt! Där och då bröt vi på banan och tog oss tillbaka till tävlingsområdet stöttande varandra. Monzan fick veterinärvård på plats och jag valde att inte känna efter förrän jag hade hästen på plats hemma tryggt i sin box.

Här startade en process som har lett oss dit vi är idag. Thomas tyckte jag skulle skaffa mig en ny häst. Det fick mig att gå i taket. Men när jag lyssnade med båda öronen så sa han inte "byt bort Monzan" utan "skaffa en till".

Och på den vägen är det. Den 1 september i år kom Eddie till gården. Eddie är en 3-årig vbl valack som gjort mest ingenting. Jag valde att släppa ihop dom direkt, blunda och se vad som hände. Mmmm, jag vet. Man kan inte blunda och se samtidigt men ni fattar va!?

Hade nu Monzan varit vilken häst som helst så hade det här inte varit något speciellt. Men Monzan har bara tillåtit en enda häst i hagen innan. Resterande har han jagat ut. Eller mer ärligt kanske de har valt själva att springa ut för att de inte orkat med att hålla hans tempo. Men han har blivit äldre och klokare kan man hoppas, och magkänslan sa att det skulle fungera. Och den hade rätt - för numera är dom BFF och kanske lite väl tighta.

Monzan är på g och återhämtad från sin skada. Han tränar igen men är numera deltidspensionär. Vad han tycker om det får jag återkomma om, för han vet inte om det ännu.

Eddie förbereds för inridning och lite annat som jag tycker det är viktigt att kunna om man ska teama ihop med mig. Han är en klippsk kille. Jag tror han kommer bli riktigt bra.

Doris har kommit en bit på sin väg att bli körhäst. Hon drar sin vagn, eller närmare bestämt sina vagnar utan bekymmer. Nu ska det bara till lite finlir. Och husse ska ta sig i kragen och ge sig en spark i baken och ta tag i saken.

 

Så nu ska jag försöka få till lite up to date men jämna och säkert ojämna mellanrum.

Tjing så länge!   // Anne-Lie 

19 nov 2017

Välkommen till

www.stallingelsta.n.nu.

 

Bloggen har nu faktiskt blivit just vad det är. En blogg!